asenar (ẹ)

LvP

1. v. a.

'rendre sensé'

2. asenat

'sensé, raisonnable'

Rn 5:196b [assenat ]; Lv 1:89a

FEW 17:73a [*ѕɪ̆ɴɴᴏ̄-]. – Stichel 16 [ass–].

assenhar, senar